Kategori: Motivation

Dagens får handla något som jag själv jobbar med mycket för att klara hantera på ett bättre sätt dagligen. Igår var mitt mål att göra ytterligare ett inlägg och vara konsekvent i mitt handlande. Jag skrev lite, distraherades och sköt på det tills det var 30 minuter kvar till midnatt. Vilket i sin tur gjorde att jag somnade. Vad som var bra i det hela var att jag bröt ett vanligt mönster av att skjuta upp det till nästa dag och istället påbörjade uppgiften. Så idag tänker jag fortsätta den uppgiften och för att jag nu även har en att göra idag så blir det till ett längre och antagligen mer effektiv arbete än gårdagen. Jag har även med mig lite momentum från att jag påbörjade uppgiften igår. Så till dagens ämne. Att förhala en uppgift till senare eller som det så fint prokrastinera. "Prokrastinering (av latin procrastinare, av prefixet pro-, 'framåt', och crastinus, 'till morgondagen', av cras, 'i morgon')" Forskning har visat...

Så, igår så pratade jag om hur man skulle kunna ta oss mot vårt mål när vi fastnat i ett mentalt tillstånd som hindrar oss. Den  naturliga frågan som följer uppmaningen att nu ta ett steg mot ditt mål kan säkert bli, "Hur tar jag nästa steg då?" U'et En känd teori som kallas U'et kan ge oss lite perspektiv på detta. I teorin så pratar man om att i början av ett projekt eller idé så står vi oftast på en topp och blickar över till nästa topp som vi önskar. Under arbetet att ta oss dit så precis som U't så finner vi dalar. När det blir tungt så börjar vi direkt att få svårt att se upp till toppen vi tidigare såg så klart. I det läget är det väldigt nära till att hamna i känslostormar etc. Här är det viktigt att se känslornas budskap om vårt behov att ta oss upp till nästa topp, att inte fastna i känslornas snår av...

Satt på tåget hem från kvällens Capoeiraträning och funderade på vad som skulle vara mitt nästa steg för att förverkliga något som jag vill göra. Det första jag stötte på var trubbel, jag var inte i det mentala tillstånd som jag hade hoppats på att vara i när jag skulle göra så. Faktum var att jag inte var alls upplagd för att göra speciellt mycket trots en lyckad träning med massa härlig energi. Det absolut lättaste skulle vara att sitta på tåget att göra något som distraherade mig från allt som t ex Facebook eller youtube. Så vad gör detta egentligen, det försvårar naturligtvis motivationen med att egentligen göra något alls. Jag är övertygad om att vi behöver träna vårt beslutsorgan där uppe i hjärnan och medvetandet när det är tungt. Att finna vägen till besluten som lyfter oss ur "tankarnas kvicksand" som möjliggör det att leva mer som vi önskar. Lite som teorin om att det svåraste är inte att träna...