Så, här kommer en lucka till. Reflekterade igår över hur irriterande det är när jag tar på mina fina byxor som jag faktiskt vill ha på mig men just för att de är tajta och ganska "low-cut" så för de med sig ett litet problem.
Jag blir en av dom.
Dra upp byxorna dåååååååå. -Det hjälper inte!!!
Tanken är fin, byxorna är fina och de passa verkligen till min gråa ullkavaj som jag nyligen införskaffat.
Men inte ens kavajens långa fina bakdel kan skyla det "myntinkast" som byxorna skapar. - dra åt skärpet då! , så kan du säkert tänka. Bara det att jag hör till en av dem som inte har rumpan eller höften att backa upp den idén. Så byxorna hjälper mest till att i processen dra ner kalsongerna lite och på så sätt göra det oundvikligen till ett mynt inkast så fort jag skall sätta mig på huk eller böja mig ner för att ta upp något.
Jag tycker att visa överdelen...
Idag så skulle jag vilja utmana er att välja ett möte med någon person under de kommande dagarna, helst idag och lyssna på dem nyfiket och fokusera er tid på att vara lyhörd till vad den personer har bubblandes i sig.
Några regler hur ni agerar i detta är att ni får endast fråga öppna frågor och utan att referera till er själva. Sök att verkligen öppna ert sinne till att lyssna på vad den andra personen vill prata om. Sitt och var aktiv i ert lyssnande genom att visa det med både kropp och sinne och koppla ur allt annat runt er, sätt mobilen på ljudlös.
Exempel på öppna frågor:
En öppen fråga kan till exempel börja, Vad gjorde du då... Hur kändes det när... När skall ni göra... Varför tror du det hände...?
Någon gång längs vägen av frågor så kan du sammanfatta lite vad du hört och kolla av att du hört rätt och uppfattat personen i vad den ville förmedla.
Prova...
Oppss, inget att hämta här idag. Vad skall vi göra nu... Ut och leta efter något meningsfullt att sätta tänderna i. Ses så, hopp iväg nu, imorgon kommer en ny lucka....
Då var det en ny dag och ett nytt inlägg att göra. Idag tänkte jag dela med mig av en liten övning jag experimentera med på vägen hem från jobbet under en längre tid. Så detta är lite av en inbjudan av att vara med och experimentera.
Hur kan jag använda min omgivning för att vända en grå dag?
Vissa dagar är gråare än andra både utomhus och inombords. Dessa dagar kan det vara svårt att se omvärlden som givande och uppmuntrande. Jag ser det som en fördel att ha tränat sig på att hitta konstruktiva vägar att förbättra sina förutsättningar för att ha en dag så som vi önskar den när det behövs, som till exempel dom där gråa dagarna.
Så hur gör vi då?
Tänk er tankarna som vägar genom en skog. De vägar som vi nyttjar mer blir upp trampade och bildar skogsvägar och de vi inte nyttjar snåriga stigar. Brukar se det som att ju mer vi använder en stig...
En sak som återkommer är distraktionerna och hur vi hanterar dem. Många gånger resulterar de i att vi tappar vår fokus till målet och därav vårt momentum. Ibland kommer vi så långt ifrån att vi inte vet var vi skall börja om. De flesta studier talar om för oss att just stanna upp och sakta ner tempot för att kunna finna tillbaka till motivationen.
Strategi nummer 1 är i stort sett alltid den samma, stanna upp och andas. Det enklaste sättet är att bara observera andningen. Vart den befinner sig i din kropp och ta den tillbaka. Fokusera på hur det känns när du drar in luften och hur du släpper ut den.
När vi återfått en höjd kontrol över vår fokus och vi kan styra det medvetet så kan vi återkoppla till vad vi skall göra. Påminna dig om strategin i frågan, vad är verkligen viktigt just nu?
Detta låter säkert snarlikt och repetition av gårdagen, absolut. Vi behöver repetera och träna...
Dagens får handla något som jag själv jobbar med mycket för att klara hantera på ett bättre sätt dagligen. Igår var mitt mål att göra ytterligare ett inlägg och vara konsekvent i mitt handlande. Jag skrev lite, distraherades och sköt på det tills det var 30 minuter kvar till midnatt. Vilket i sin tur gjorde att jag somnade. Vad som var bra i det hela var att jag bröt ett vanligt mönster av att skjuta upp det till nästa dag och istället påbörjade uppgiften. Så idag tänker jag fortsätta den uppgiften och för att jag nu även har en att göra idag så blir det till ett längre och antagligen mer effektiv arbete än gårdagen. Jag har även med mig lite momentum från att jag påbörjade uppgiften igår. Så till dagens ämne.
Att förhala en uppgift till senare eller som det så fint prokrastinera.
"Prokrastinering (av latin procrastinare, av prefixet pro-, 'framåt', och crastinus, 'till morgondagen', av cras, 'i morgon')"
Forskning har visat...
Så, igår så pratade jag om hur man skulle kunna ta oss mot vårt mål när vi fastnat i ett mentalt tillstånd som hindrar oss. Den naturliga frågan som följer uppmaningen att nu ta ett steg mot ditt mål kan säkert bli, "Hur tar jag nästa steg då?"
U'et
En känd teori som kallas U'et kan ge oss lite perspektiv på detta. I teorin så pratar man om att i början av ett projekt eller idé så står vi oftast på en topp och blickar över till nästa topp som vi önskar. Under arbetet att ta oss dit så precis som U't så finner vi dalar. När det blir tungt så börjar vi direkt att få svårt att se upp till toppen vi tidigare såg så klart. I det läget är det väldigt nära till att hamna i känslostormar etc. Här är det viktigt att se känslornas budskap om vårt behov att ta oss upp till nästa topp, att inte fastna i känslornas snår av...
Satt på tåget hem från kvällens Capoeiraträning och funderade på vad som skulle vara mitt nästa steg för att förverkliga något som jag vill göra. Det första jag stötte på var trubbel, jag var inte i det mentala tillstånd som jag hade hoppats på att vara i när jag skulle göra så. Faktum var att jag inte var alls upplagd för att göra speciellt mycket trots en lyckad träning med massa härlig energi. Det absolut lättaste skulle vara att sitta på tåget att göra något som distraherade mig från allt som t ex Facebook eller youtube.
Så vad gör detta egentligen, det försvårar naturligtvis motivationen med att egentligen göra något alls. Jag är övertygad om att vi behöver träna vårt beslutsorgan där uppe i hjärnan och medvetandet när det är tungt. Att finna vägen till besluten som lyfter oss ur "tankarnas kvicksand" som möjliggör det att leva mer som vi önskar. Lite som teorin om att det svåraste är inte att träna...
Igår på träningen kände jag igen den energi som jag längtar efter och vibrerar av. Sammansättningen av människor som gillar att vara där dom är och göra det dom gör, tillsammans. Allt i kombination med något som är så krävande fast på samma sätt givande i form av utmaningar och personliga prestationer, där den största är att just lära sig att släppa och koppla på våra naturliga instinkter i ett samarbete med vår inlärda kunskap.
Få vara en del av detta och se människor utvecklas är fantastiskt, att få bidra ännu mer fantastiskt. Jag skulle kunna fortsätta i evighet att dela mina tankar om hur det fungerar och vad som händer. Någonstans i mig så ekar tanken och känslan att detta är något som behövs upplevas för att ens försöka förstå sig på.
Tror verkligen att vi är i behov av att ge plats för egna upplevelser och utmaningar så väl kroppsliga som mentala, gärna tillsammans med andra människor också...
