Så, här kommer en lucka till. Reflekterade igår över hur irriterande det är när jag tar på mina fina byxor som jag faktiskt vill ha på mig men just för att de är tajta och ganska ”low-cut” så för de med sig ett litet problem.
Jag blir en av dom.
Dra upp byxorna dåååååååå. -Det hjälper inte!!!
Tanken är fin, byxorna är fina och de passa verkligen till min gråa ullkavaj som jag nyligen införskaffat.
Men inte ens kavajens långa fina bakdel kan skyla det ”myntinkast” som byxorna skapar. – dra åt skärpet då! , så kan du säkert tänka. Bara det att jag hör till en av dem som inte har rumpan eller höften att backa upp den idén. Så byxorna hjälper mest till att i processen dra ner kalsongerna lite och på så sätt göra det oundvikligen till ett mynt inkast så fort jag skall sätta mig på huk eller böja mig ner för att ta upp något.
Jag tycker att visa överdelen av sina skinkor i ett plagg som är till för att täcka över den delen inte är optimalt. Är helt för att få visa upp sin kropp och va fasen, spring runt naken om du vill. Det som kittlar illa är att det är inte funktionellt. Byxorna fyller inte sin funktion och om vi håller på med något som kräver en specifik funktion så får vi ta på oss rätt kläder eller ta fram rätt verktygslåda. Om jag springer runt i mina tighta fina byxor och vill gymnastisera så får jag skylla mig själv lite där. Stanna upp och omvärdera mitt val och anfallsvinkel.
Varför håller jag på att tjöta om detta då kan ju tänkas!?
Om ni undrar det så skulle jag vilja att ni läser om inlägget och byter ut byxor, rumpa etc. mot en annan situation eller sak så bör myntet trilla ner i inkastet 😉
Ha en fin dag!
