Dag 32 – Tillbaka i Stone Town.
Vi kom tillbaka från Paje efter en härlig resa tillbaka med ett svenskt äldre par. Vi mötte upp Fahad (capoeiratränaren här) som hjälpte oss till det boende som vår vän Abdoul fixat för oss. Det är fantastiskt att han en sådan stöttepelare hemma som kan Zanzibar innan och utantill. Boendet denna gång låg i utkanten av kringelikrokvägarna i Stonetown. Efter vi installerat oss blev det ytterligare ett pass framför Africa house i solnedgången med gänget där. Vi avslutade med en go musikträning medan solen sakta sa godnatt.
Dag 33 – Vattenpipa och Takterass
Efter en ganska lång natt där Vi vaknade titt som tätt för AC’n (som lite var ett måste att ha för oss där vi bodde) inte ville riktigt samarbeta. Linnea och Hannes väckte mig då och då för att informera att det var för kallt och sedan för varmt lite om vart annat. Dagen spenderade vi genom att gå vilse i Stone Towns gränder (bra labyrint för dom som gillar det) käka mer god mat och leka i sanden nere vid stranden.
På kvällen blev det teknik och musikträning med Stone Town gänget. Direkt efter träningen smög vi upp på 6 degrees souths tak terass med Hannes sovandes i famnen. Rökte vattenpipa och drack sjukt god gin o tonic.
Dag 34 – Besök i Fuoni
Efter lunch tog vi en taxi tillsammans med Abu (en av killarna som tränar capoeira) för att åka ut till Fuoni, byn där Fahad bor. Där har Fahad ytterligare ett gäng capoeiraungdomar som han tränar på sin bakgård. Från det att taxi släppte av oss gick vi en bra bit på små sandiga vägar genom byn. Som vanligt möttes vi av glada barn som ville busa med Hannes. Vägarna kantades av bananträd och vi fick passa oss för att inte gå in i en ko eller get. Hannes diggar alla tuppar och höns som springer runt och han kallar dom ”koko”, höna på swahili. Det händer mycket med hans språk just nu och vi märker av att han tagit till sig en del av det swahiliska språket.
Det blev en träning med massa energi under en stekande sol på betongytan som lagts bakom huset för att kunna hålla träningar för byns invånare. Efter passet så tog vi vägen förbi Fahads fru som för tillfället bor hemma hos sin mor med deras nyfödda barn. Den första månaden bor modern med barnet hemma hos sin mor för att lära sig och få hjälp den första tiden.
Vår ”taxi” hem var en flakbil av valfritt Japanskt märke utan AC. Låt säga att Liseberg har mindre gupp och dammet inte lägger sig förens midnatt efter bilarna i värmen. Jag fick åka i hytten med Hannes medans resterande satt på flaket. (Martin kan ha råkat prova om det gick att stå på huvudet på flaket, det funkade…) Det blev reggaesång på och trummande på flaket helt ok resa hem.
Dag 35 -Prison Island
Dagens bästa känsla var att sitta på vårt stammishak i Stone Town tidig morgon och vänta på Elisabet som kommit för att stanna med hos i tio dagar. Efter ett långt Kramkalas tog vi henne till en frukostbuffé på stranden. Hannes somnade i vanlig ordning på sin solstol och vi ordnade samtidigt med en båt som skulle ta oss ut till Prison Island.
Ön ligger ca trettio minuter utanför ST och fungerade som fängelse för slavar under 1800 talet, därav namnet. Idag täcks större delen av ön utav en lyxresort men till de utrotningshotade jättesköldpaddor (Aldabra gigant tortoised). Vilka coola varelser, den äldsta liraren var nästa tvåhundra år. Galet att dessa levde redan på artonhundratalet. Det var härligt att se hur bra personalen där hanterade sköldpaddorna. Efter att vi beskådat x antal parningsakter (värt att besöka bara för den saken skull) tog vi picknicklunch med kyckling och havet som utsikt.
På kvällen efter vårt lilla äventyr till ön utanför ön så var det dags för ytterligare ett Capoeirapass. Idag körde Martin på ordentligt och pushade dom hårdare än tidigare. Det blev en träning med massa go energi och elever som trots att svetten lackade ville kämpa vidare förbi brännande lår och fullproppade hjärnor. Martin ser ut att vara i sitt esse när han håller pass för dem.
Takterassen på 6 Degrees south fick sig ett besök igen på kvällen med dryck och havet som underhållning utanför relingen.
Dag 36 – I dörren brevid
I dörren bredvid vår bor en kvinna som heter Selma (någonting i den stilen). Hon har nio barn, två pojkar och sju flickor. Jag upplever henne som enormt stolt över sina barn och vem är inte det? Så fort Hannes gör en ny upptäckt eller säger ett nytt ord ler jag och tänker för mig själv att han är ett geni, hehe. Hur som, har jag haft ett par intressanta konversationer med henne. Det bubblar upp så mycket frågor jag vill ställa till lokalbefolkningen när jag vandrar omkring här i Stone Town, varvid de flesta är kopplade till den zanzibariska kulturen. Det kräver ju viss känslighet för att på ett respektfull sätt kunna ställa vissa av dem. En kväll när jag samtalade med en muslimsk man gällande burkan och hur det fungerade, var det svårt att hålla känslorna i styr och förståelsen i schack.
Frukostkaffet tog vi på ett nytt ställe, vilket inte gjorde oss besvikna. Gott kaffe är konstigt nog inte alltid lätt att få tag på här. Ibland längtar vi lite till vår kaffebar hemma.
Jag och Elisabet tog oss en runda i stan med planerat spabesök som istället blev öl på en takterass med utsikt över hela staden. Efter lunch flackade vi ihop oss och åkte taxi till Zanzibars norra delar. Taxiresan bjöd på ännu mer intressant diskussion om bland annat hur Zanzibar vill bli självständigt från Tanzanias fastland och deras nuvarande korrupta ledarskap. Väl framme i Nungwi tog vi ett dop i vår alldeles egna pool. Vi bor i ett stort hus (tack igen abdoul).
