Tisdag 5 mars
Träningsvärken har precis lagt sig från en helg fylld av Capoeira. 15 timmars träning fördelat på 3 dagar. Det känns att man lever och det kan vara något av det härligaste som finns, att känna sig levande.

Martin_BladUnder dessa helger samlas människor från olika delar av landet för att göra något de älskar att göra, träna capoeira. Men det finns något mer där, en gemenskap, glädje, en utmaning, allt under samma tak. Vi tränar alla tillsammans fast med olika förutsättningar, utmanas tillsammans att göra sparkar, fällningar, akrobatik och musik på ett instrument fött i en annan del av världen.
Under hela helgen är detta vårt allt. Vi kämpar individuellt och stötar varandra i utmaningarna. Här mitt i allt detta känner jag mig hemma. Min plats är längst fram i ledet, jag har levt det i 13 år. Fortfarande lika hungrig att lära men även stor önskan att få dela och föra vidare den kunskap jag fått ta del av.

Jag ser människor, vänner som kommer dit med leendet på läpparna redo att få suga i sig massa kunskap och ladda batterierna. Capoeiran kräver att man är alert, vaken och närvarande i nuet. Att man tar det man lärt sig och för in det i sitt nu, tar misstag och gör dem till lärdomar.

Här är vi alla elever, vi vågar snubbla, ramla och tillsammans borstar vi av oss dammet. Vi provar igen likt ett nyfiket barn och helt plötsligt hör man ett lyckotjut, någon klarade det. Vi gläds för antingen har vi varit där eller så kommer vi att komma dit.

Det häftiga är att vi är människor från olika bakgrund, olika länder. Vi är läkare, fotografer, förskolefröknar, mekaniker, skolungdomar och högskolelärare. Alla tränar, svettas, skrattar och utmanas såväl mentalt som fysiskt. Vi gör det tillsammans.

Jag är fast i min tro att denna fysiska aktivitet och utmaningarna det presenterar gör att alla dessa människor mår bättre. Det får dem att orka lite mer i vinterns mörker, får dem att koppla av från jobb och skola. Det ger dem en friskare kropp och ett lugnt sinne när dagen gryr igen.

Detta är en del av det som capoeiran har gett mig och något jag tar med mig i mitt yrke som coach. Nu är det dags att spotta i nävarna och börja dagen.

Med värme
Martin Blad

Vill du läsa hela veckan kan du följa denna länk till AT.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *