På väg till mitt lunchmöte med underbara Jim Nano idag så hör jag ett högt knäppande ljud blandat med ett väsande. Det utmärker sig från stadens symfoni av människor och spårvagnar. Samtidigt i ögon vrån ser jag en äldre dam som böjer sig för att ta upp något.
Bestämmer mig för att stanna upp en sekund helt enkelt och se om hon vill ha hjälp. Det visar sig vara en fladdermus som hon plockar upp. Väsandes och bitandes i luften utan förmågan att flyga av chocken av vad som förmodad vara en krock.
Hon undrar om jag kan ta den, försöker först med händerna men det går inte då den skulle lyckas bita mig, så vi löser den med min tröja och för den till ett säkert ställe i vegetation tillsammans.
-”Den utgör en viktig del av naturen” säger hon tydligt. kan inte annat än att hålla med. Hon följer med mig ner för trappan och bort mot en plats vi valt ut tillsammans. Hon är med in i buskaget för att se hur det går. -”här kan den iallafall dö i ro och naturligt om det behövs” säger hon. Efter vi lyckats få den i säkerhet klättrandes fritt upp för växterna och väggen så ler vi glatt ihop. Den kanske klarar sig iallafall!
-”världen behöver mer människor som dig” säger jag och önskar henne en underbar dag.
Den må se farlig ut, den må ha försökt att bita oss, men det hindrar oss inte från att hjälpa den. Den var nog bara rädd och hade ont. Hoppas den mår bättre och flyger redan inatt.
