Nu har vi ju varit hemma i en vecka men bättre sent än aldrig som vi säger…
Tack och hej för den här gången!
Ja, för både jag och Martin vet att det inte är sista gången vi befinner oss i Tanzania. Vilka människor vi träffat. Vilken natur vi upplevt. På söndagen tog vi med tre av Hannes kompisar och åkte på safari i Arusha Nationalpark. Detta blev superlyckat och för egen del var det lika stort nöje att se exaltionen hos barnen som att skåda giraffer, bufflar och apor.
Utanför ”The Big Six” innan avfärd mot nationalparken.
Hannes, Martin och kompisarna vilka var på sin första safari.
Kollar efter apor…
På väg upp för trappan till lunchpickniken.
Under sista veckan spenderade jag mycket tid i den lilla skofabriken. Eller skoworkshopen som är ett mer passande namn då det är unika hantverk som tillverkas här och inte en massproduktion. Jag ser fram emot att fortsätta detta arbete när jag kommer hem. Planen är att skapa möjlighet för en mera kontinuerlig marknad för dem.
Ett par av mina favoriter in the making.
De som är skaparna bakom skorna har en rätt tuff verklighet. Här är en av kvinnorna med sin son.
Samma dag som hemfärd åkte vi och besökte en masaimarknad precis utanför stan. Det var varmt som sjutton och Martin köpte med sig lite masaityg och Stanley fick såklart en påse nygrillat getkött med sig hem till middag.
.
Stanley på jakt efter getkött
Tyckte mig ändå smälta in rätt bra i slutet men ser nu att jag och Hannes sticker ut en del…
Hannes hittade en kompis bland alla tyger.
Vår vardag här har varit annorlunda på det flesta sätt samtidigt som vi just skapat det, en vardag som varit fylld med möten av människor. Mannen i skjulet där vi köpte ägg. Killarna vid biltvätten. Kvinnan som gjorde de bästa chapatibröden. Hannes kompisar som kom över till huset. Motorcykelkillarna vid hörnet. De konstanta ropen av ”mama Hannes”, ”baba Hannes”. Vi kommer att sakna dom, människorna som vi mötte varje dag, men framförallt dem vi kom nära inpå och nu kallar vänner.
Det finns så mycket tankar som jag egentligen vill formulera om till ord och meningar. Känslor som jag vill förmedla. Jag orkar inte nu, huvudet känns fortfarande helt mossigt efter hemkomsten. Vi har landat i Sverige igen men med mängder av nya intryck och tankar som aldrig tänkts tidigare. Just precis det var en av sakerna jag såg fram emot innan resan, att få skakas om. Att komma utanför min trygga sfär och uppleva det andra som hela tiden pågår samtidigt som vårt liv där hemma.
Saron, Hannes bästis. Den här killen var det absolut svårast att säga hejdå till.
(Martin) Under våran tid i Tanzania så är det uppenbart och oundvikligt att kontrasten till hur vi har det här hemma och hur vi haft det där borta gör att hjärnan är ockuperad med intryck och nya tankar. Linnea, Hannes och jag har genomgått så mycket härligt nytt och ställts inför nya prövningar som gör att man känner sig berikad på något sätt. Trotts trötthet efter resan och omställningen så infinner sig ett lugn emellan allt som kommer över en här hemma.
Bästa med resan:
- Att vara tillsammans med Hannes som familj varje dag och följa hans utveckling.
- Den icke existerande stressen i kulturen.
- Naturen
- Människorna som vi nu kan kalla vänner.
- Alla nya erfarenheter och ny kunskap.
Kunde varit utan:
- Korruption
- Korruption
- Korruption
Det har varit riktigt kul att skriva resedagboken som en blogg och vi är glada för att ni hängt med på vårt äventyr.
