Under de senaste veckorna har vi planerat och ordnat med en ide som kom till mig (Martin) för tre veckor sedan på Zanzibar. Att tillsammans med Arusha Youth Health Foundation och med stöd från Rafiki IF och privata donationer i Sverige arrangera ett lopp för ungdomarna i området där vi bor. Arusha Youth Run 2016, en tillställning för att främja hälsa i samhället och upplysa om hur sporten är en del av det. Innan vi berättare mer om detta så bjuder vi på lite bilder från förra veckan.
Lite kvällsmys med kompisarna.
Tog oss äntligen till den Etiopiska resturangen som Olle tipsat om, värt det!
Även en klassisk Mishkaki kan tämja hungrande mage.
Hannes visar pappa hur man gör perfekta knäböj.
Grupparbete med teamet bakom Arusha Youth Run 2016.
Fotbollskillarna på besök och busar i vanlig ordning med Hannes.
Föregående veckas fokus låg alltså på att fixa ordning inför loppet. Dagarna smälte samman då de mesta inte sker enligt tidsplan här. Att få printa 50 diplom tog oss en och en halv dag. Strömmen gick, ägaren var på lunch, hans farmors mor ringde, pappret var inte där, strömmen gick igen och när vi väl hittade en ordentlig printshop jobbade de i snigelfart. Gah.
Martin på print kontoret. =)
Tre veckor var den totala tiden vi hade på oss att ordna med: inköp av material, organisera de involverade, hyra utrustning och få ut information till ungdomarna samt samhället. En viktig del var också att införskaffa tillstånd från stadsdelens överhuvuden, hovmarskalker och statliga organ om så behövs.
Kylie signerar diplom.
Nåväl, dagen innan kunna man ana nervern i luften av taggade ungdomar som flera gånger försäkrar om att de skulle komma och minsan vinna det hela. Volleybollgänget skulle ta 1:a till 3:e plats utan bekymmer och lika så var fotbollslagets ide om hur det skulle sluta. Vi samlade ihop oss och gjorde de sista förberedelserna. Åkte banan runt för att kolla av läget och placeringar för funktionärerna, poppade popcorn till barnen och kollade av att allt var på plats.
Popcorn gjordes även i stora lass!
Hannes inventerar vattnet som de skall få efter loppet.
Så kom den stora dagen. 07:00 var det sagt att vi skulle vara i rullning så att loppet skulle kunna starta i tid (09:00). Inte helt förvånande så var vi efter schemat redan där, då vi kom iväg först lite senare efter att ha packat bilen med nödvändig utrustning. Väl nere på fotbollsplanen vid Wananji-skolan så började folk sakta strömma till. Var är tält, bord och stolar som skulle vara på plats. Människorna som skulle vara funktionärer. Hakuna matata, det ordnar sig var det som fick gå igenom huvudet.
Martin checkar av med killarna som skulle visa banan på sina motorcyklar under loppet.
Nyfikna barn från området.
Lösa sig skulle det också göra. När allt började dra ihop sig, och mer barn, vuxna och ungdomar kom så ökade också tempot på fältet. Ungdomar från de olika föreningarna började dra igång uppvärmningar och fick även tillskott av publiken. Motorcyklarna som skulle vara med och lotsa löparna runt banan var redo sedan tidig morgon, en motorcykel var även inkallad för att åka runt banan under loppet för att filma.
Smått kaotiskt.
Nummerlapparna sätts på plats.
Tjejerna värmer upp.
Hannes och Linnea.
Det började dra sig mot start och hela skaran ställde upp på rad tvärsöver planen. Några studsade upp och ner, andra blickade långt bort fokuserades, några skojade runt i väntan.
Uppställda inför loppet.
Barnen körde egna sprintlopp på fotbollsplanen.
Glad hejarklack.
Pang, så var de igång. Starten gick i en rasande fart över fältet in mot passagen mellan husen som ledde dem ut emot Sanawari road (områdets mest trafikerade väg).
Efter ett tag så svänger de av emot ytterligare en passage som ledde dem till den första utmaningen i form av en brant backe, över en bro till en brant uppförsbacke. Här såg man hur taktiken varierade mellan en jämn fart och rushande. Ut till nästa större väg där man sakta kunde se hur klungorna spred ut sig och formade mindre sådana.
Nästa utmaning var en stigning (på ca.1500 meters höjd ö.h) som är bra mycket längre än den förra. Väl uppe vid toppen kunde man ana topp striden och nu var det bara nedför igen på Sanawari road kvar. Benen gick som attans nu och man kunde nästan se upploppet framför sig. Baraka som ledaren hette drog sakta ifrån och skapade en lucka. In emellan husen igen tillbaka mot fältet där barn och vuxna väntade. Musiken ljöd i högtalarna och barnen samlades runt målgången. En efter en kom de in och med Linneas hjälp med flera togs de om hand om, för vissa bar benen dem knappt längre. Det var inte en gång under detta event som rysningarna fick håret på armarna att resa sig. Mest spännande var det nog att se när tjejernas etta och tvåa kom in på upploppet, en i sandaler och den andra med dem i sin hand.
Sakta men säkert trillade de in en efter en. Det bjöds på dricka och tilltugg för att återfå lite energi och vi tog hand om de som behövde lite extra hjälp att komma på benen igen. Under tiden pågick aktiviteter för barnen, sprinter över planen och dans avlöste varandra.
Utmattade löpare.
Nöjd löpare efter genomfört lopp.
Det började bli dags att samla ihop alla för prisutdelningen. Samhällets ledare och hedersgäst var på plats för att hjälpa till med utdelningen. Vi hade även sett till att alla som deltog fick diplom för deltagande.
Killarnas trea bjöd på segerdans.
Mycket nöjda efter dagens succé!
