Dag 1 – Resan dit

I torsdags kväll landade vi på Kilimanjaros flygplats. Där väntade ljummen luft, vår vän Olle och hans kusin med ”the big six” (safarijeep) på oss. Resan gick hur bra som helst. Det fanns gott om plats för oss på flyget och Hannes fick beröm för hans goda humör. Vi körde en timme till en stad (ungefär lika stor som Göteborg) som heter Arusha. Staden är utgångspunkt för många safariresor i Tanzania och ligger i sluttningen vid berget Mount Meru. På grund av detta blir kvällarna och nätterna inte sådär extremt varma och vegetationen är helt fantastisk. Väl framme vid huset vi bor i blev det ganska snabbt sängen för oss alla tre. Doften. Ljuden. Människorna. Enkelheten.

IMG_3220
IMG_3223
IMG_3226

Dag 2 – Vandring till vattenfallet
Hannes ställde sig exalterad upp fem på morgonen då tupparna körde kör tillsammans med syrsor och böneutrop. Eftersom vi är två timmar före här passade det rätt bra. Till frukost åt vi chapati ett typiskt friterat bröd för Östafrika. Jag och Martin tog hos utanför husets grindar för att köpa vatten och hälsa på sisådär fyrtio människor. Habari, Mambo jambo, Karibu.

IMG_3338
IMG_3229
IMG_3242

Olle tyckte vi skulle skaka av oss flygresan och föreslog en vandring på 12
(afrikanska) km till ett vattenfall. Jovisst. Vi käkade lunch och satte Hannes på ryggen. Själva vandringen var fylld av nyfikna bybor, vägdamm, svett och #tappaandanvyer#. Det var svårt att ta in allting. På väg upp passerade vi ett flertal självförsörjande byar där barnen fnissade åt bebisen i ”huset” (Hannes i ryggsäcken). Vi vilade halvvägs under ett träd där det också hängde ett gäng bybor, vi bara satt där och kollade på varandra. Så jäkla gött. Inga blickar ner på en telefon utan ren ögonkontakt. Två timmar senare var vi framme vid vattenfallet. Iskallt och uppfriskande. Hannes älskade det. Sedan var det samma väg tillbaka i eftermiddagssolen. Magi.

IMG_3302
IMG_3306
IMG_3307
IMG_3291

Så jäkla trött, hungrig och nästan apatisk efter alla intryck. Väl hemma käkade vi Pilau en typisk risrätt med kanelkryddor och kött innan Olle tog med hos till ett chill uteställe där vi satt ute vid en brasa, drack gin och tonic, rökte vattenpipa och käkade pizza. Proppfylld dag som inte kunde varit bättre. Hannes har anpassat sig bra. Sover när han är trött, vilket blir lite varstans och är glad och nyfiken.

Dag 3 – Besök i Masailand

Olles kusin Stanley vilket är han vi hyr hus av är från Masailand. Det är ett område som sträcker sig över landets gränser dör människor lever självförsörjande och ett med naturen. Att få besöka det som vi skulle få göra är unikt. Det tog hos en timme i The big six (Stanleys jeep) innan första stoppet (Hannes somnade som en stock i allt guppande). Vi klev ur bilen vid en marknad och den känslan som infann sig kan jag inte sätta ord på ännu. Ni får låta bilderna tala till er.

Efter marknaden körde vi till den by som Stanley växt upp i. Små hyddor, getter, höns, grödor och barn. Barnen i byn tyckte självklart att Hannes var oerhört spännande, även Martins tatueringar fick sig en dos uppmärksamhet. De ville pussa, lyfta och dra i honom och när det blev för mycket för både mig och Hannes satte jag mig i bilen med honom. Då kom barnen fram och sjöng glatt för honom så hans skulle bli glad. Det var sån genuin glädje.

IMG_3254
_DSC3780
_DSC3766
_DSC3775
_DSC3796
_DSC3797
IMG_3337
_DSC3819

På vägen tillbaka åt vi middag på en utomhusrestaurang med händerna (till min förtjusning) grillad kyckling och grillad sötbanan. Hannes åt ordentligt han med för första gången sedan flygresan.

_DSC3833

Dag 3

Under förmiddagen promenerade vi runt i området och besökte flera av Olles släktingar inklusive de sportcenter som hans pappa startade precis innan han gick bort. Jag fick min första efterlängtade kopp chaite och Hannes somnade av värmen. Vi tog med en vagn till honom men den lär bli oanvänd. Vägarna är som ni ser på bilderna. Alla barn sitter på ryggen, de minsta hos mamman och de i Hannes ålder ofta på ett yngre syskon.

IMG_3264
IMG_3328
IMG_3340

TIA This is Africa är ett uttryck som passar fint för det mesta. Vi har ingen klocka och saker och ting tar sin tid. Nu sitter vi på en resturang och skriver resedagbok och lägger upp lite bilder då vi inte har internet där vi bor.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *