Dag 17- Resa och poolhäng
På förmiddagen packade vi bilen och fixade med tillståndet för att få åka in i Ngorogoro crater. Resan dit tog runt två timmar. Hannes sov och vi njöt av omgivningen utanför fönstret. Lagom till lunch var vi framme vid lodgen och blev direkt hänvisade till restaurangen. Hannes utforskade stället, trädgården och var snabb med att visa intresse för poolerna. Stört skönt att bada och bara hänga i den fina trädgården som omgav logerna.
Lite senare på eftermiddagen fick jag syn på en äldre man med europeiskt utseende som satt under ett träd med en bok och en kopp kaffe. Jag drogs direkt åt hans håll och både jag och Hannes tog kontakt. Martin anslöt och mannen bad oss ganska snart att slå oss ner. Han var från Tyskland men hade bott i Tanzania de senaste femtio åren. Närmare bestämt inne i Ngorogoro crater conservation area. Här är det egentligen inte tillåtet att bo men då hans yrke är vildmarksfotograf och regissör så hade han ett eget camp ett par timmar bort. Vi ställde nyfikna frågor, pratade om livet och kulturskillnader i landet medan Hannes käkade digestive kex som mannen hade fått tag på. En gång i veckan kom han hit för att fylla på förråden och få sig lite kontakt med omgivningen. Han visste tidigt att han ville vara i naturen och jobba med vilda djur. Redan som liten stack han ut ensam i skogen med endast han själv som sällskap. Snacka om att följa sin passion. Mannen var oerhört ödmjuk och hette Reinhard Kuenkel. Nyfikna googlade vi hans namn lite senare på kvällen tillsammans med Martins föräldrar via telefon och det visade det sig att han jobbat för National Geographic.
De bästa stunderna är enligt oss båda intressanta dialoger och möten med människorna här i Tanzania.
På kvällen njöt vi av femrättersmeny i restaurangen medan Hannes sov på en soffa i lobbyn. Efterrätten tog vi på verandan tillsammans med lite yatzy.
Dag 18-Heldag nere i Ngorogoro crater
Ngorogoro crater har en otroligt tät koncentration av djurarter och är med på Unescos världsarvslista.
Det tog oss en bra stund att köra ner i kratern vilket mer eller mindre kändes som att köra rakt in i den tecknade filmen lejonkungen. Att uppleva hur alla vilda djur lever i total symbios ligger på topplistan av naturupplevelser och kan rekommenderas starkt.
Väl nere i kratern där alla djur och Maasaier var tillsammans så började det pysa suspekt från ett av bakdäcken. Punkteringen var ett faktum och det fanns inte så mycket mer att göra än att sätta igång. Martin och Stanley hoppade ur mitt bland vilda djur och påbörjade däckbytet.
Martin var smått lyrisk efter däckbytet. Det var uppenbarligen en cool känsla i sig att stå med Zebror och gnuer på ena sidan och Thompson gazeller på andra. Vi hade turen med oss på lejonfronten och fick till och med se starten på en jakt med två honor. Dagen avslutades med ytterligare en god middag på vår sköna Lodge.
Dag 19- besök på en lokalmarknad
Eftersom Linnea var uppe med Hannes på natten då han antagligen käkat något olämpligt valde vi att ta en lugn morgon med ytterligare häng vid poolen.
Efter ett par timmar vaknade Hannes upp från sin återhämtning och Stanley hade tittat ut en lokalmarknad i närheten. Solen stekte på bra så det blev en snabbis på marknaden. Riktigt häftig upplevelse med kor, getter, begagnade kläder och diverse andra nödvändigheter för byborna i området.
Under vår hemfärd så rullade det på ganska bra hem mot Arusha. Vi stannade till i ett ställe vars namn översätts till myggornas stad. Efter lite letande efter en resturang som Stanley trodde skulle funka fann vi den och det var inte alls som han trott det skulle bli. Så vi bestämde oss för att kolla vidare. En liten bit längre fram på gatan så svängde vi av vägen och parkerade i stort sett på ”trottoaren” där han kallade till sig en man och kollade av så att maten var bra och ganska snabbt så satt vi i bilen med riktig Streetfood och en av de godare måltider vi haft.
Mätta och belåtna så for vi vidare mot Arusha, lite trötta blev vi allt och Hannes tog sig en liten tupplur. När vi hade ca.40 minuter kvar till hemmet så hände det igen. *flop flop flop flop* punktering. Inte nog med det så gick domkraften sönder. Ganska fort så kom det två andra bilar som stannade till gladeligen hjälpte till. Medan de höll på att byta däck så fick jag dirigera trafiken. Varningstriangel är nämligen inget som används, den lokala versionen är att slänga ut en liten del av något buskage. Allt gick väl och hem kom vi.
