Tanzania- Afrikanskt regn och kyrkobesök

Dag 10- Om Barn och sådant…

Efter frukost gick vi till närmsta Lodge med pool. Vägen dit är grönskande lummig och vi behöver gå över en liten flod som för övrigt används till att hämta vatten. Jag frågade om alla hus har vatten i kran som vi och svaret var ja, däremot tror många att vattnet i floden är renare och föredrar att hämta det där. Vilket inte är omöjligt då anledningen till att flertalets tänder är bruna är på grund av kranvattnets dåliga kvalite. Dagen vid Lodgen bjöd på både sol och lite skurar. Hannes är helt galen i badandet och vi mådde inte dåligt där heller.

Nu till barnen. För det första så är dem överallt. De minsta sitter som jag (Linnea)tidigare nämnt på mammas rygg och de lite äldre över ett år inte sällan på ett syskon. Jag har däremot inte sett ett ända spädbarn, nu vet jag inte exakt vad åldern är för det men låt säga under åtta månader. Idag fick jag svar på det. Under bebisens tre första månader lämnar den inte huset och i många fall inte ens sovrummet. Föräldrarnas mödrar är alltid välkomna men utöver det är det mamman som bestämmer vem som får hälsa på. Mamman behöver endast fokusera på att ge barnet mat och närhet. Resten får de hjälp med. Den största anledningen är att skydda barnet från intryck. – När du åker på safari, kolla in hur elefantmammorna skyddar sina barn.

Barn hel ammas i regel upp till sex månader och sedan pågår amningen upp till barnen är tre år. Jag har pratat med ett par stycken om detta (en av dem är barnmorska härifrån) så det är ju inte alls säkert att detta gäller alla men jag tycker hur som det är spännande att höra om.

Han vi hyr huset av är Maasai och har berättat att alla barn som föds tillhör alla, vilket innebär delat ansvar (kortfattat skrivit) detta har vi som en av förklaringarna till när alla vill ta upp eller tar på Hannes, utan att kolla läget med mig och Martin. Jag noterade detta extra mycket häromdagen när vi besökte ett café inne i staden. En servitris gick och hämtade en speciell stol till Hannes och gjorde direkt ett försök till att lyfta upp Hannes i stolen. Det var ju med all välmening och Hannes protesterade inte denna gång. Hur som så skulle detta aldrig ske hemma i Sverige var min tanke. Saker är annorlunda helt enkelt. Vår uppgift enligt oss är dock att hjälpa Hannes när han själv visar på ett tydligt nej vid försök till beröring men inte får gensvar.

Nu har jag fått sjuttioelva myggbett när jag skrivit så de reflektionerna får räcka för idag. Jädra myggor. När jag ändå pratar om dem, varför har dem en massa döjobbiga sjukdomar? Morr.

Dag 11- When it rains in Africa, It rains!

Dagen började med att vi gick upp och förberedde oss för att åka till kyrkan. Vi fick en genomgång av hur kyrkorna kommit på sin plats för längesedan och ytterligare lektioner i hur släktbanden är. Under söndagsmässen så underhöll Hannes sig med att kolla läget på övervåningen och sedan gå ner igen och kolla läget där för att sedan göra det igen, och igen. (korta avbrott för att klappa i händerna). Kyrkan ligger belägen långt upp på berget och det var inte långt kvar upp till de första molnen som kom att stöpa dagen och hur den blev.

När vi kom hem så var tanken att vi skulle köra ett capoeirapass för ungdomarna. Låt säga att det inte blev så mycket av det då himlen öppnade sig och ett hällregn startade. Dock så dök några tappra personer som trotsat regnet upp och vi bjöd på lite träning. Linnea hjälpte en kille med lite grunder i Thaiboxning och jag körde lite fysövningar i ringar efter det.