Tror att det finns en underliggande hierarki vid bordet, i mötesrummet eller konferensrummet som även det kan utgöra ett hinder även fast "ordet är fritt". Det finns en risk att vi blir drivna av pressen att prestera och komma med så "bra idéer" som möjligt. Prestera inför vem, bra idéer enligt vem? Därför är jag fast i min tro att en lägereld behövs i hemmet, på jobbet eller i föreningen.
Lägerelden ser jag som en plats där vi inte dömer andras tankar och idéer utan lyssnar, spinner vidare, uppmuntrar, ger konstruktiva tankar tillbaka ur vår egen synvinkel till den som delat. Runt lägerelden finns ingen hierarkisk ordning vem som talar först, vet mest eller kan bäst. Där får alla titta upp på stjärnorna och drömma.
Vi behöver få drömma och dela med av våra tankar för att göra dem mer verkliga utan att bli dömda, det utgör en viktigt del av vår drivkraft att utforska nya idéer, drömmar. Att bli dömd är...